Första halvan av semestern är över.
Hoppade på bussen vid operan i torsdags med Christine, redan då hade Cici bett henne ta med sig extra byxor.. det sa ju en del om vad vi skulle möta. Väl framme vid östra vare mycket riktigt lera.. vilket iochförsig var rätt väntat. Jag åkte iväg i converse och hade planerat traska runt i dom hela veckan, eventuellt kasta i ett par plastpåsar om det vart såpass illa. När Christine bytte till stövlar hade vi inte ens kommit halvvägs till campet, som var på västra sidan och därmed en halvtimmes lera bort. Vädret höll iallafall upp resten av tisdagen och, vad jag vill minnas, även onsdagen. Tyvärr torkar det upp rätt sakta och tillochmed jag insåg att dethär med tygskorna inte skulle funka, så det vart ju ett par Tretorns ändå där.. precis brevid i en sjö av lera ligger loads of sneakers som kasserats av bättre alternativ i gummi. Hundrafemti pix senare gick vi glatt i lerpölarna tillbaks.
När jag vaknar helt tokigt törstig på torsdagen smattrar det utav bara helvete på tältet, och eftersom framförhållningen lyste med sin frånvaro kvällen innan vare ju bara att dra på sig lerklumparna till stövlar och gå bort till vattenkranarna.. Resten av dagen minns jag som en enda lång förfest, för att lura i sig motivation att gå bort till Orangea för att se Brandon Flowers spotta ur sig vackra ord i enochenhalv timma. Det var som någon stog med en spann över mig hela spelningen.. men gudars så fint det var..
Vidare eloger ska utdelas till Basement Jaxx, Arctic Monkeys och Muse, samt den där showen med halvnakna människor på scen på Arena strax innan Justice gick på, vare nu var för nånting.
RHCP bjöd tyvärr på för mycket mellantjafs, är Herr Keidis lite trött tro?
Lite lessen på migsjälv över att jag inte tog mig i kragen fler gånger och missade såpass mycket på grund av just taskiga väderförhållanden.. (CSS, Björk, TBJM..)
Överlevde ju hursomhelst! Även om det var tungt på lördagen och vi satt och övervägde en tågresa hem så är jag grymt glad att vi inte gav upp.
Idag har vart ett riktigt elände till dag. Första dan tillbaks på jobbet(lätt bakis eftersom Madde lurade med mig till Trädgårn sent igårkväll)efter min lilla semester tog det ungefär en kvart, så ringer Hitler(the female version). Värsta människan på jorden ringer och börjar kräva orimligheter och skäller och skäller när jag rätt snabbt konstaterar att det inte finns nån som helst möjlighet att få det att klaffa. Samtalet från helvetet varade väl tio ca 10 minuter(kändes som timmar)och sedan satt det i resten av dagen eftersom jag lovat att ringa tillbaks när jag lydigt nog ringt Uppsala och mer eller mindre krävt av dom att fixa detta. Fick förstås nej av dom och så gick hela dan åt att gräma mig för nästa samtal.. Efter några försök utan resultat ringer hon själv vid 5-isch. Vid det laget var jag ganska mentalt förberedd på gallan som skulle komma och tänkte att- jaja, skäll då..
Hade dessutom forskat i andra alternativ för henne eftersom hon var så ivrig och angelägen. Till min stora förvåning börjar hon ösa vackra ord över mig och verkade tillochmed tacksam över att jag väldigt bestämt inte ville lova henne något jag inte kunde hålla. Efter alla vackra ord blev jag så lätt att jag nästan slog i taket.
Nu är frågan: Hur länge vågar man vänta med att köpa WayOutWest-biljetten?
